Har just avslutat ett oändligt segt och tråkigt möte. Förutom att energin försvann från hela gruppen kom funderingar på hur mycket mötet egentligen kostat. Att räkna på det är både skrämmande och viktigt.
Devisen tid är pengar är verklighet för tidsstudiemän, advokater, psykologer, rörmokare, bilmekaniker och andra timdebiterande, men inte bara för dem, utan i all verksamhet där man betalar ut lön.
Det gäller allting vi gör på betald arbetstid. Förbereda kundaktiviteter, bråka med leverantörer, kurs med MRF, telefonförsäljare, diskutera öppethelg, eller interna debiteringar. I kommersiell miljö gäller avvägningar – vad kostar det och vad ger det? Att åka runt mellan anläggningar, kolla läget och hälsa på. Att ta en sväng i verkstan eller förbi huvudkontoret, ja, allt.
Det finns en bra och träffsäker schablon som fångar vad det kostar. En procent av månadslönen motsvarar relativt väl vad en timme kostar – till månadslönen kommer nämligen sociala avgifter, semesterersättning och diverse omkostnadspålägg, och siffran blir därmed rättvisande.
En gång räknade vi. Vid åtta måndagsmorgonmöten hade frågan om en ny kaffemaskin för 8 000 kr diskuterats, med 24 personer närvarande, 30 minuter per gång. Med en genomsnittslön på 46 000 kr blev det ganska dyrt. 460 kr per timme – det blir 230 kr per person och möte. 24 personer blir 5 520 kr, åtta gånger. Kaffemaskinen för 8 000 köptes till slut, efter att 44 160 kr använts för mötestid. Var kaffemaskinen värd 52 160 kronor? Kanske hade ytterligare några möten kunnat ägnas åt den diskussionen.
Nu kan man invända att detta är ett sällsynt trist sätt att jobba på. Vi vill ju inte vara revisorn eller advokaten som av sina chefer och delägare hetsas att debitera varenda minut. Och ibland är det hjärtlöst att räkna. Ägaren uttrycker sin oro på ett styrelsemöte, HR vill diskutera en dålig rekrytering, den lokala centerpartisten vill veta hur vi jobbar med de globala målen, prästen tröstar efter en olycka, skolsyster får lyssna på samma historia femtioelva gånger.
Måhända är det hjärtlöst, men listigt. För när vi inser att tid är pengar kan vi vara effektiva. Då kan vi må bra, ducka för det som är onödigt, vara glada och trygga och bidra till ett bättre samhälle.
Vi kan aldrig bortse från att onödiga och långa möten och resor kostar, och någon ska betala: kunderna, ägarna eller medarbetarna, som faktiskt kunde fått bättre ersättning, kortare arbetstid eller fler förmåner.
Kommentera