I början av januari fick vi en Mitsubishi Outlander med lilla bensinsnurran bärgad till vår verkstad. Mannen som ägde bilen ringde och berättade senare på eftermiddagen att motorn bara stannade och undrade om vi kunde kolla vad det var för fel. Morgonen därpå startade vi en felsökning som visade att kamkedjan rappat, dock endast en kugg.
Eftersom motorn hade gått mer än 19 000 mil var hela bilen och nosade på ”avrådan” för en reparation. Vi hade en bra dialog med bilägaren och kom till slut muntligt överens om att demontera stiften och gå in med en kamera för att se hur det stod till i cylindrarna. I samma dialog var vi eniga med Mitsubishiägaren i att om det inte finns några skador provar vi att veva runt en ny kedja, allt för att hålla ner kostnaderna.
Några dagar senare var bilen klar och gick bra. Inga konstigheter, kunden var nöjd med att klara sig från större kostnader. En vecka efter att mannen hämtat ut sin bil ringde han från en verkstad i Göteborg med motorras, en ventil hade gått av.
Vi bärgade hem bilen till vår verkstad och kunde senare konstatera att ettans insugningsventil hade gått av och slagit sönder kolven. Nu tycker bilägaren att vi ska stå för skadan, ska vi det?
Mattias, verkstadsansvarig Mitsuverkstad
Börja med att ställa dig frågan: vad gjorde ni för fel? Även om dialogen var muntlig måste inte en verkstad dokumentera som i ditt fall, stegvis felsökning. Det ni skulle ha kunnat lyfta i dialogen med kunden var att uppdraget; veva runt en ny kamkedja, var en provisorisk reparation (att tänka på till nästa gång). I detta fall får du påminna kunden om er gemensamma dialog, och att ni inte har brustit i fackmässighet bara för att ni hållit ner kostnaderna. Hade ni rekommenderat ett motorbyte eller en topprenovering skulle den risken ha varit större.
Joachim Due-Boje
