Sommarlovet är här och runt 7 000 elever har nyligen gått ut sitt första år på fordonsutbildningen.
Nu gäller det att de inte ändrar sig och hoppar av, att vi lyckas få dem att stanna i vår bransch. Hur gör vi det?
APL-perioden, då eleverna får komma ut på våra arbetsplatser och prova på arbetslivet, är en otroligt viktig del i att behålla ungdomarna i yrket. Vi måste se till att de blir väl omhändertagna och känner sig inkluderade, blir bemötta med vänlighet och förstående.
Mardrömmen är annars när det blir som för en ungdom jag nyligen talade med, som har valt en annan yrkesutbildning än fordonsprogrammet, nämligen bak och konditori. Första dagen på praktiken rullade hon fyrahundra arraksbollar. Andra dagen blev hon utskälld av sin handledare, inför hela arbetslaget, för att de inte var perfekt rundade. På kvällen hemma bröt hon ihop och föräldrarna fick ägna timmar åt att lappa ihop henne.
Hon grät sedan varje morgon men kämpade sig igenom sina veckor av APL. Nu är hon fullständigt panikslagen inför nästa praktikperiod i höst, och vill absolut inte jobba som konditor i framtiden.
Hade arbetsplatsen varit lite mer förstående för att hon är ung och oerfaren, lite mer inkännande när hon för första gången är ute i verkligheten, hade hon troligen känt sig betydligt mer sugen på att återvända till sin APL-plats och yrket. Det krävs bara lite dåligt bemötande för att färga hela yrket negativt, och bara lite uppmuntran och beröm för att ge en positiv bild.
Kanske är det extra viktigt i vår bransch, som ibland kan präglas av lite hård jargong, att vara vänlig och öppen, snäll och inkluderande.
Så ett grundläggande och viktigt råd till alla handledare och arbetsplatser inför nästa kull APL-elever: var snälla mot era unga praktikanter! Bemöt dem som du själv hade velat bli bemött när du var 16, 17 år och lite osäker!
Och se till att samverka med skolorna. Lyssna på lärarna, samarbeta, delta i programråd och ta ansvar för återväxten.
