Många skadeberäknare saknar branschkunskap, vilket kan leda till dåliga kalkyler. Med utbildning och kunskap kan man få ner kalkylavvikelserna rejält, och därmed spara tid och pengar.
Skadeberäkningen lägger grunden för en god process i skadeverkstaden och är en viktig del av affären, men någon egentlig utbildning inom skadeberäkning finns märkligt nog inte. Vissa generalagenter håller kurser där man får lära sig grunderna i skadeberäkning, men för att bli riktigt duktig skulle man behöva gå en utbildning om två, tre veckor där man får lära sig att räkna på skador.
– Vi har tjatat så många år om att vara fackmässiga i det färdiga jobbet, men kalkylen lägger ju grunden för jobbet. Är den dåligt gjord riskerar man att få jobba i uppförsbacke, säger Thomas Engström på KBV, Kontrollerad bilverkstad.
– Förr om åren satte man gärna en erfaren skadereparatör på att göra kalkylerna, men i dag med brist på mekaniker rekryterar man i stället utifrån och anställer kanske någon som varken har bransch- eller bilkunskap. Men skadeberäkning är en viktig funktion som behöver uppmärksammas mer, och det borde finnas en utbildning i ämnet, fortsätter han.
För att delvis råda bot på problemet har KBV anställt tre specialister som kan vägleda och guide genom skadeprocessen. De kollar första kalkylen, eftergranskar utförda jobb och bedömer kalkylens kvalitet.
Ernest Berglind är en av dem. Han har lång erfarenhet av skador, efter att bland annat ha varit skadeberäknare och skadecenterchef på Helmia i Karlstad. I dag jobbar han med kvalitetskontroller och att granska skadekalkyler.
– Ju bättre skadekalkyler man gör, desto mer tid och pengar sparas i form av kortare ledtider, färre felbeställningar av reservdelar och högre kvalitet på reparationen.
När man rekryterar skadeberäknare måste man försöka hitta folk som har arbetat som plåtslagare eller lackerare, menar Ernest Berglind.
– Det är betydligt större sannolikhet att kalkylen blir korrekt om den görs av någon som vet hur bilen är uppbyggd, som tar isär bilen och tittar på vad som kan ha skadats bakom det mest uppenbara. En dålig verkstad skapar sina kalkyler utifrån vad de tror har hänt, en bra tar isär bilen och baserar kalkylen på fakta.
Verkstäder bör sträva efter en kalkylavvikelse runt fem procent, säger Ernest Berglind, och jämför med 13–16 procent som anses normalt i dag. Att siffran är så hög handlar delvis om att många verkstäder saknar en ordentlig hall med bra ljus och rätt verktyg, delvis om att de som beräknar inte har de praktiska kunskaperna.
– De är unga och nyanställda, har ofta inte gått fordonsprogrammet och vet inte hur bilar är uppbyggda. Då är det lätt gjort att gissa, men det håller inte.
Einar Kjartansson på MRF berättar att långt gångna planer finns på att skapa en utbildning inom just skadekalkylering.
– Vi är i ett utvecklingsskede nu där vi tittar på utbildningsmaterial och arbetar på olika sätt för att fastställa upplägget och nivån på utbildningen. Än så länge finns ingen starttid, kostnad eller beskrivning, men så fort vi vet mer kommer vi att informera om utbildningen.