Vi har en kund som lagt 5 000 kronor i handpenning via Swish till oss på en bil. Vi var överens i telefon om att vi skulle tona rutorna, byta kamremmen samt fixa vinterhjul till veckan därpå. Nu har kunden meddelat att han ångrat sig och hoppar av affären.
Vi har tyvärr inget ordererkännande, varken via mejl eller post, bara muntligt. Swish-betalningen täcker typ hälften av våra kostnader. Finns det någon möjlighet att kräva kunden på någon ersättning? Vi anser att det vore rimligt med någon kompensation, även om bilen snart säljs ändå.
Braxen
Det finns i och för sig inget lagkrav vid köp av bil, men vid ett underskrivet köpeavtal/beställning (som MRF har som krav) hade ni kunnat åberopa de fastställda procentsatserna för skadestånd som gäller vid avbeställning.
I det här fallet föreligger trots allt ett avtal, men eftersom det inte finns något skriftligt, bortsett från Swishbetalningen, kan det möjligen bli svårt att bevisa. Om det trots allt kan visas att ett bindande avtal föreligger, framgår det av konsumentköplagen att konsumenten är skyldig att betala ett skadestånd vid en avbeställning.
Skillnaden mot om ni hade nyttjat MRF:s skriftliga avtal med villkor, så måste ni visa nu vilka kostnader, förluster med mera ni haft (se lagtexten nedan). I så fall har ni troligen rätt att åtminstone behålla handpenningen.
”41 § Häver säljaren köpet eller avbeställer köparen varan enligt 37 § har säljaren rätt till ersättning för
1. särskilda kostnader som han har haft för att ingå och fullgöra avtalet till den del han inte kan tillgodogöra sig dessa på annat sätt,
2. särskilda kostnader till följd av hävningen eller avbeställningen, samt
3. förlust i övrigt med ett belopp som är skäligt med hänsyn till priset för varan, tidpunkten för hävningen eller avbeställningen, omfattningen av nedlagt arbete och omständigheterna i övrigt.
Säljaren får förbehålla sig en på förhand bestämd ersättning vid hävning eller avbeställning, om den är skälig med hänsyn till vad som normalt kan antas tillkomma en säljare som ersättning enligt första stycket.”
David Norrbohm