Vi har en kund som lämnade in en bil hos oss för ett konditionstest inför ett eventuellt köp. Testet utfördes enligt tillverkarens anvisningar, med ett stort antal kontrollpunkter som dokumenteras i ett testprotokoll. Vid testet noterade vi sex mindre fel, samt att bilen var i behov av en större service med bland annat byte av tändstift, men inga felindikationer fanns på motorn.
Kunden köpte bilen men en tid efteråt kontaktade han oss och ville ha ersättning med 25 000 kronor för en renovering av sexans cylinder som han anser att vi borde ha upptäckt.
Felet på cylindern konstaterades först vid en filmning av cylinderfodren efter att tändstiften demonterats. Vi har förlikningsvis erbjudit oss att betala tillbaka testkostnaden, men anser oss inte ha gjort något fel. Vad gäller här egentligen?
Valfrid
För att ni ska anses vara ansvariga, så krävs dels att ni, enligt konsumenttjänstlagen, inte har varit fackmässiga i ert arbete och att kundens krav (skadeståndet) är ersättningsgillt. När det gäller fackmässigheten så framkommer inte annat än att ni har utfört konditionstestet efter tillverkarens anvisningar, samt att kunden har betalat ett skäligt belopp därefter.
En ytterligare del i kravet på fackmässighet ligger i att ta till vara konsumentens intressen, som ofta brukar gälla pengar. Det ligger därför i sakens natur att det vid ett konditionstest, inte är ekonomiskt försvarbart att göra för långtgående demonteringar om det inte finns några tydliga indikationer.
Så jag ser inte att ni har någon skyldighet i det här fallet att gå med på kundens ersättningskrav.
Även om det kanske inte är ett juridiskt krav brukar jag rekommendera våra verkstäder – för att undvika kundklagomål – att skriva i arbetsordern att felsökningen är preliminär och att ytterligare eventuella fel kan komma att konstateras vid en reparation eller djupare felsökning.
David Norrbohm