Motorbranschens skribent Peter Lorin funderar över den fantasilösa formgivningen på dagens bilar. Den enda som sticker ut är ORA, med sina bulliga former och pastelliga färger.
“Är det verkligen bara jag som så smått irriteras över hur väldigt få av dagens nya (och nyare) bilar, som har en design som på något sätt avviker från den stora massan och som verkligen sticker ut i mängden?
Man behöver inte vara så värst uråldrig för att med glädje minnas när de olika bilmärkena hade gemensamma stildrag som mer eller mindre tydligt utmärkte dem som just en Opel, en Ford, en Citroen, en Fiat och så vidare.
Att varje bilmärke skulle ha en formgivningsstrategi med märkesidentitet var närmast en självklarhet ända in på 1980-talet. Det borde vara naturligt även i dag.
Varje bilköpare är ju unik med sin egen personliga smak, och det är förstås någonting som även borde reflekteras i våra bilars individuella formspråk!
Jag vågar påstå att vi aldrig tidigare i bilismens historia har sett så många likartade och oinspirerande bilkarosser som i dag, mer eller mindre oavsett bilarnas storlek och prisklass.
I dag händer det ofta att även jag som livslång bilentusiast misslyckas med att identifiera ett bilmärke, om jag inte lyckas få syn på märkesloggan!
Men det vore ju samtidigt detsamma som att fuska….
Allra värst är det nog numera att särskilja de väldigt många likartade SUV:arna från varandra.
Range Rover och dess “billigare” syskon, Lamborghini Urus, Rolls Royce Cullinan, Bentley Bentayga och Maserati Levante hör till de mer eller mindre makalöst dyra undantagen liksom Porsche Macan och Cayenne. Mercedes SUV:ar och den fyrkantiga Mercedes G/Geländewagen är väl också någorlunda möjliga att identifiera på gator och vägar.
Lamborghini Urus, Maserati Levante, Rolls Royce Cullinan och Bentley Bentayga är så extremt ovanliga att de nästan kan räknas bort i sammanhanget.
Sedan tar det stopp, åtminstone för mig.
Inte minst det senaste årets “invasion” av för oss tidigare helt okända kinesiska elbilsmärken har ytterligare understrukit trenden mot allt fler designmässigt mycket likartade SUV:ar.
Samma formgivningselement gör sig gällande globalt, som om de olika bilkoncernerna vore rädda att skapa en tydligt igenkännbar design för sina bilar.
Hur många verkligt individualistiska bilmodeller minns vi egentligen från de senaste 10-20 åren?
Lancia Thesis, Citroën C6, Renault Vel Satis är några av det fåtal som jag påminner mig.
Av dessa har bara Citroën C6 sålts i Sverige, men i mycket litet antal.
Även BMW:s “retro”-Mini och VW:s “New Beetle” har väl gjort ett avtryck.
På senare år har även Toyota/Lexus och Honda försökt skapa något slags gemensam märkeskänsla genom att ge alla sina modeller mycket kantiga drag i karossvecken.
Själv har jag en oväntad favorit i lilla ORA, det kinesiska EV-märket som nyligen lanserats i Sverige och som med sin mjuka och “snälla” retro-design och glada pastellfärger vågar sticka ut från massan.
Bra gjort, ORA!
Borde inte en tydlig märkesidentitet tvärtom vara något för biltillverkarna att sträva efter, som ett sätt att skapa en trogen kundkrets för just deras märke?
Jag är själv övertygad om att en sådan inriktning förmodligen vore ett vinnande koncept.
Det är nämligen trist och tråkigt med en menlös, internationellt utslätad bildesign. Den inspirerar inte bilköparna.
Frågan är bara när biltillverkarna också börjar reflektera över detta fenomen.”
Kommentera