Under tidningens nya vinjett Efter jobbet får du då och då möta människor i branschen – på fritiden. Först ut är Stina Skånbeck, försäkringsexpert och djursamlare.
En mycket liten häst räckte inte för Stina Skånbeck, nyckelkundssäljare för fleetförsäkring på If. Inte två heller. I stället fick det bli 17.
Stina Skånbeck var 20 år när hon började arbeta extra som säljare och skadereglerare på If. Under åren har hon haft en rad olika roller i bolaget: säljledare, kommunikationsutvecklare, skadechef, chef över regioncheferna och nu sedan drygt ett år nyckelkundssäljare för fleetförsäkring. När hon inte är på jobbet är hon hemma på gården i sörmländska Björkvik, tillsammans med sin man, sina två barn och en hel drös med djur, närmare bestämt 17 minishetlandsponnyer med mankhöjd på 80 cm, nio kaniner, tre katter och en tam bagge. Dessutom kan andra hästägare hyra stallplats på familjen gård, så här finns totalt 24 hästar.
Men hur går det ens till att skaffa 17 minihästar? Stina Skånbeck förklarar.
– När jag var ung red alla, också jag, men jag var väldigt rädd för hästar. Jag hade ont i magen varenda gång det var ridlektion och lade av med ridningen så fort jag blev lite äldre. Sedan fick jag en dotter som har älskat ridning från första stund, hon grät när hon skulle hem från stallet. I samma veva lärde jag känna en tjej som hade tre stycken shetlandsponnyer, och lånade ut en till oss.
När Stina Skånbecks dotter fyllde år köpte familjen loss hästen som present.
– Då tänkte jag att jag inte ville föra över min rädsla för hästar till dottern, och de här små hästarna är inte alls lika läskiga som stora, så jag tog några ridlektioner för att bemästra rädslan och så skaffade vi en till shetlandsponny till mig. De är också väldigt trygga hästar, de skyggar inte för minsta löv utan behåller alltid lugnet, så är man rädd är de särskilt lämpliga.
Shetlandsponnyer är starka och kan dra två vuxna i en vagn, men tål inte att bära så tunga ryttare på ryggen. Det gör att många som har skaffat en gullig häst till sina barn tröttnar när barnen växer och hästen inte kan ridas längre.
– Flera personer kontaktade oss via gårdens instagramkonto när de såg att vi hade shettisar, och frågade om vi ville köpa hästar som bara gick och drällde. Man kan inte fråga mig sådant, jag kan inte säga nej då och jag har alltid samlat på djur, så vi sade ja och så blev det fler hästar. Sedan ville vi ha egna föl så vi skaffade en hingst och då blev det fem till… på den vägen är det och nu har vi 17. Min dotter jobbar mycket med att rida och köra in dem så de blir vagnshästar, vilket de tycker är jätteroligt.
På sommaren ordnar familjen ridläger för små barn och ibland är det öppen gård, då besökare får rida på hästarna, fika och klappa kaninerna. Då kan man också hälsa på den tama baggen, som även han kom till gården via instagramkontot.
– Någon hade fått lamm där tackan dog och undrade om vi kunde ta honom så vi födde upp honom med flaska och han blev jättetam. När vi skulle kastrera honom sade veterinären att han aldrig hade gjort det på en bagge, antingen sparas baggar för avel eller så slaktas de. Men vi hade inte hjärta att slakta honom.
Flera av kaninerna har också flyttat in på gården efter förfrågningar från människor som har tröttnat på sina djur. Just nu bor nio kaniner här, varav två är dotterns som hon tränar i kaninhoppning. Nio stycken låter mycket för en vanlig dödlig, men Stina Skånbeck håller inte med.
– Nej, jag hade 25 kaniner som barn, så nio är lite futtigt.
Att ha så många djur kostar förstås, men en del pengar kommer in via stallhyrorna och ridlägren. En fördel med små hästar är också att de äter betydligt mindre än stora hästar, 3 kg/häst och dag i stället för 15 kg som en stor kan sätta i sig.
Hur är det med försäkring då? Jo, alla djur på gården utom kaninerna är försäkrade. Självklart för en som arbetar på If.
Följ Stina Skånbeck och djuren på Instagram: sjovikens
Kommentera