I tidningen har vi sovrat ut vad vi svenskar kan lära oss av österrikiska kolleger. Men tro för den skull inte att de handlarna bara lovordar sin tillvaro. Dom gnäller också. Som här.
Georg Meissnitzer driver Autohaus Meissnitzer i Haus im Ennstal, som ligger i delstaten Steiermark mitt i Österrike, en timmas bilfärd från Salzburg.
Det var mycket som var bättre förr, resonerar 29-årige Georg, och hänvisar till händelser långt innan han började i familjeföretaget för tio år sedan. Uppfattningar överförs mellan generationer, särskilt i en traditionsstark miljö med starka familjeband.
– Det var bättre när Porsche Holdling var privatägt fram till 2009, nu är det för stort och ägs av fabriken. Förr, när min pappa drev firman, var alla hos importören tvungna att jobba en månad om året hos en handlare, då funkade det bättre! Man måste förstå affären och hur den drivs, och det är si och så med det hos de unga karriäristerna med magister-examen hos importören.
Hur är det att vara en liten handlare?
– Allt svårare! Marginalerna har blivit mycket mindre, och kostnaderna ökar. Man måste ha en viss volym för att kunna visa svarta siffror. Vi lever egentligen bara på service, försäljningen innebär ett minus för oss. Jag har 660 euro i täckningsbidrag per bil, det blir 75 000 på ett år, och måste hålla lånebilar och annat som kostar. Eftersom vi är en underåterförsäljare har vi en lägre marginal.
Som i en del andra europeiska länder finns en uppdelning mellan huvudåterförsäljare och underåterförsäljare som har lägre CI-krav på sig och, som i Audis fall, inte får sälja R- och RS-modeller.
Men kunderna är ändå lika krävande – eller?
– Ja. Det är ren förmedling vi håller på med, inga stora pengar att tjäna. Varningstriangel, fotmattor, iordningställande, det är mycket som tar tid och kostar innan en bil kan levereras. Men vi är bra på att hålla kunderna nöjda, och det ger oss mer bonus.
Hur är det med återförsäljarföreningar?
– Det är fel människor som jobbar där, de borde tillvarata våra intressen här på landet, men det gör de inte. Importören ger snarare fördelar åt dem som sitter i ledningen för föreningen, och det är större återförsäljare i större städer.
Men ni har lägre kostnader här än i stora städer …?
– Det stämmer! ATU (fristående verkstadskedja, reds anm) tar 60-65 euro per timma här, vi ligger kring 100, och drygt 120 för plåtjobb. Men vi behöver allt mer verktyg!
Finansiering och privatleasing, har det blivit vanligare?
– Privatleasing ligger i dag kring 50 procent, för tio år sen var det 20 procent. Mindre bilar subventioneras men inte de större.
Det låter som livet ser ut för många små handlare, och de kan uppfattas som lite gnälliga. Så frågan till Georg blir:
Du har inte funderat på att ta in fler märken?
– Vi är för små för det, då måste vi ta in nya system, det skulle vara något från VW-gruppen i så fall.
Vad tänker du om elektrifiering, självkörande bilar och bildelning?
– Bildelning är en möjlighet, vi har mycket turism här och de behöver bilar. Det andra kommer dröja ett tag.
*
Två timmar öster om Haus finns Volvo-handlaren Seidnitzer & Partner som just har byggt en helt ny anläggning i Pirching strax utanför Graz. Vi träffade ägaren Philipp Seidnitzer.
I Österrike är det inte så urbaniserat och utarmat på landsbygden som i många andra länder?
– Det stämmer egentligen inte att det inte är så urbaniserat. Unga människor flyttar till städerna, när de sen blir 40 eller 45 flyttar de ut på landet och skaffar ett eget hus. Det ses närmast som exklusivitet här, att ha sitt eget hus. Familj med barn i lägenhet existerar knappast om de har råd med ett hus.
– Samtidigt är det som du säger, det finns mycket aktivitet även på mindre orter.
Hur ser det ut om tio år?
– Vi jobbar på, premium, exklusivt, bara ett märke, vi vill stå för något. Vi vill inte bara sälja ett bilmärke utan också skapa en upplevelse.
Det säger ju alla tillverkare också …
– Jag vet. Men vi försöker göra verklighet av det lokalt, bland annat så har vi aktiviteter några gånger om året för att skapa värde för våra kunder. Inte bara för Volvo, utan också för oss. Volvo och Seidnitzer är två olika märken, vårt primära ansvar är att vårda Seidnitzer. Det är vår familj och vår identitet.
Hur hittar ni rätt medarbetare då?
– Tyvärr är det så när man utbildar sig på universitet och högskolor att försäljning inte står så högt i kurs. Vi kämpar med det.
– Att ha de bästa medarbetarna är helt avgörande. Här får man en femtonde lön när det går bra, det var min pappa som införde (utbetalning sker var fjärde vecka i Österrike – så normalt 14 om året). Man måste vara beredd att jobba övertid, alla måste förstå olika delar av verksamheten och ställa upp lite överallt. De som är bra fattar allt det. En bra mekaniker tar med sig kunder om de byter jobb, det är inte bara säljare som gör det. Det handlar i slutändan om hur man ser på och umgås med kunderna.
Text & foto Anders Parment
Kommentera