Under vinjetten Efter jobbet får du då och då möta människor i branschen – på fritiden. Däckdirektörens basröst har tagit honom till långväga konserthallar, och sången ger honom alltid energi och glädje.
Fredrik Ardefors är vd för däckbranschens olika organisationer; som Däck-, fälg- och tillbehörleverantörernas förening, Däckspecialisternas riksförbund, Svensk däckåtervinning, Bon Orbit (materialbolag för återvunnen däckråvara) samt Däckbranschen Sverige.
Arbetsdagarna handlar alltså en hel del om gummi och däck. Men på fritiden uppträder han som bassolist i konserthallar världen över.
– Min bästa barndomskompis pappa var präst och de lockade med mig att börja i kören i Stora Mellösa i Östernärke. Jag har inte gått någon sångutbildning men har sjungit privat för ledande sångare och pedagoger.
Sången är ett besök i en annan värld, säger han, vilket hjälper honom att släppa vardagens bekymmer oavsett om de är jobb- eller privatrelaterade.
– Sången formar ett slags positiv bubbla som man får energi av. Det är en särskild känsla att, tillsammans med medmusicerande, vara en länk mellan tonsättaren, som ofta är död, och publiken.
Intresset har lett Fredrik Ardefors till långväga resmål, där han har sjungit solo för stor publik.
Men hur ser steget ut från kören i Stora Melllösa till Sydkorea?
– Nyfikenhet, ambition och mod är nog viktiga parametrar. Och inte minst att olika musikaliska ledare gett möjlighet att pröva vingarna och att utvecklas. Det finns en nisch där man inte har råd att anlita helprofessionella solister men där det ändå behövs en solist.
– Jag hade dessutom förmånen att få bli del av en solistkvartett med piano, en tyvärr lite ovanlig konstellation i dag trots att det finns mycket fin musik skriven för den besättningen.
Därigenom började förfrågningar komma från olika håll. I större sammanhang var Tromsö domkyrka först, vilket ledde till förfrågan att delta i samma verk, Mendelssohns oratorium Paulus, i Seoul, Sydkorea. Till Ryssland var kvartetten inbjuden till en musikfestival.
Lotte konserthall i Seoul.
Han tycker mycket om Bachs kantater och oratorier och Mendelssons större verk. I den mindre skalan uppskattar han Brahms och engelska tonsättare som Somervell, Elgar och Stanford.
– Mozart och Haydn har vidare riktiga pärlor, inte minst Mozarts requiem. Oskar Lindbergs tonsättningar är också mycket fina. Inom operan finns mycket att hämta, inte minst har tonsättare som Verdi, Rossini och Dvorak skrivit även sakral musik med mycket känslor. Jag gillar den romantiska perioden och ser musicerandet som ett personligt uttryck där man gärna får ta ut svängarna. Men de stora tonsättarnas förmåga är fortfarande ett mysterium för mig.
När arbetskamrater och nya bekanta får höra om Fredrik Ardefors fritidsintresse tycker de ofta att han skall sjunga på fester eller på lunchen, men det är inte så enkelt.
– Det fungerar inte riktigt så för mig. Klassisk sång kräver ordentlig uppvärmning och förberedelse och är inte något man bara ”drar av”. Jag avundas ibland dem som är mer spontana och har mer populär repertoar, men det är en annan sak än att sjunga en klassisk aria med ackompanjemang i en stor lokal.
Utöver klassisk musik är han intresserad av konst och litteratur.
– Jag tycker mycket om konst från 1900-talet, som Yves Klein (känd för den blå färgen) och Kiki Kugelnik som gör popkonst till exempel i glas. När jag läser tycker jag om när författaren verkligen mejslar ut texten och jag tycker bättre om texter med bisatser än korta meningar med bara ett subjekt och ett predikat. Hellre Dostojevski än Fröding. Men jag uppskattar även dikter, som Erik Axel Karlfeldt.
Och som om inte allt detta vore nog ägnar han sig åt ett projekt ihop med lokala skärgårdsbönder i Vaxholm där han bor:
– Jag har lite pippi på att utveckla närsamhället. Nu bygger vi upp ett koncept där den som äger nöt, får och grisar kan hyra in dem på ett ”ko-hotell” samt ha dem betande på öarna.
Djuren håller landskapet öppet och bidrar till biologisk mångfald och samtidigt får man bättre kvalitet på maten och sparar transporter. Den sortens jordbruk skapar matjord i stället för att förbruka den, och binder kol.
– Dessutom byggs sociala band på ett helt annat sätt i den småskaliga produktionen. Den sortens tankar går igen i däckåtervinningen där det lokala värdeskapandet står högt upp på listan. Jag tror på det nära och mänskliga engagemanget för att möta många av mänsklighetens bekymmer.
Har du en kollega som gör något udda på fritiden? Kanske hoppar hen fallskärm, har tatueringsstudio eller samlar på fjärilar? Tipsa redaktionen!
Kommentera