Andelen bilar som är 0–3 år har minskat kraftigt sedan 2018, samtidigt som exporten av relativt nya begagnade bilar tömmer marknaden. För skadeverkstäder innebär utvecklingen färre ”enkla” skador och fler komplexa beslut.
Text Einar Kjartansson
Utvecklingen på den svenska bilmarknaden de senaste åren märks alltmer tydligt på verkstadsgolvet. Efter en stark nybilsmarknad 2018–2019 har flera år av pandemi, leveransstörningar, halvledarbrist och höga räntor satt djupa spår i bilparkens sammansättning. Resultatet är färre nya bilar och en snabbt växande andel äldre fordon.
Under toppåren före pandemin registrerades runt 350 000 nya personbilar årligen i Sverige. År 2025 landade siffran på cirka 273 000 – en marginell återhämtning, men långt från tidigare nivåer.
Konsekvensen är tydlig: inflödet av bilar till åldersgruppen 0–3 år har länge varit lågt. År 2025 utgjorde bilar 0–3 år endast omkring 16 procent av bilparken, jämfört med 27 procent 2018.
För skadeverkstäderna innebär det färre nya bilar att reparera, och därmed färre garantiskador, färre strikt försäkringsstyrda jobb och minskad volym av rena OEM‑reparationer.
Trots tecken på återhämtning i nybilsförsäljningen är utvecklingen trög. Under början av 2026 låg personbilsmarknaden fortfarande något under föregående år. Elbilar ökar i andel, men totalvolymerna är fortsatt dämpade.
Det innebär att skadeverkstäder får leva med en underrepresentation av 0–3‑årsbilar till åtminstone 2027.
Samtidigt åldras bilparken snabbare än väntat. En viktig, men ibland förbisedd, faktor är exporten av yngre begagnade bilar. Sverige exporterar i hög grad fordon som är max åtta år gamla – ofta el- och laddhybridbilar med högt andrahandsvärde på den europeiska marknaden.
Det innebär att många av de ”bättre begagnade” bilarna försvinner ur landet, medan äldre fordon stannar kvar längre än tidigare. Resultatet blir en bilpark där andelen bilar över tio år nu uppgår till runt 43 procent och är den snabbast växande gruppen.
För skadeverkstäderna betyder en äldre bilpark att skadebilden förändras och en ny strategi behöver tas fram. Äldre bilar innebär färre kosmetiska försäkringsskador och fler rostrelaterade, strukturella och tekniskt sammansatta skador. Små olyckor leder oftare till följdskador, och det blir vanligare med gränsfall där frågan inte är hur bilen ska repareras utan om.
Diskussioner om inlösen, begagnade delar, återbruk och ekonomiska avvägningar blir en större del av vardagen.
När andelen nya bilar minskar också kraven på strikt originaldelstyrning och reparation hos märkesverkstad. Det ger större utrymme för fristående skadeverkstäder, särskilt i segmenten 4–10 år och 10+ år.
Samtidigt pressas mellansegmentet bestående av bilar 4–10 år från två håll: färre nya bilar och export. Det driver prispress och ställer högre krav på effektivitet och flexibilitet.
Elbilarna blir fler på vägarna men elsäkerhet, batterikunskap och teknisk förståelse blir avgörande snarare än ren genomströmning.
Sammantaget pekar utvecklingen på något mer än en tillfällig konjunkturnedgång. Även om nybilsförsäljningen återhämtar sig kommer gruppen 0–3 år att vara underrepresenterad i flera år framåt.
För skadeverkstäderna betyder det att framtidens lönsamhet i lägre grad härrör ur volym och ”enkla” jobb, i högre grad bygger på kompetens, teknisk bredd och förmågan att hantera en äldre, mer komplex bilpark.
