Trafiksäkerhetsprofessor Astrid Linder kämpar oförtröttligt för att krocktester skall göras även med krockdockor med kvinnliga dimensioner, inte minst eftersom kvinnor löper högre risk att skadas och dö vid en kollision.
Text Maria Eriksson
På Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) i Göteborg finns Astrid Linder, en av världens hundra mest inflytelserika och inspirerande kvinnor. Det var BBC som listade henne som enda svenska ihop med nobelpristagaren i ekonomi Claudia Goldin, advokat Michelle Obama och fotbollsstjärnan Aitana Bonmati och många fler fantastiska kvinnor.
Astrid Linder hyllas för sitt arbete med att minska skador för kvinnor i kollisioner och speciellt för den 162 centimeter långa och 62 kilo tunga krockdockan SET50F som hon utformat för att bättre representera kvinnors kroppar. Det är ett arbete som tagit 25 års tid, finansierat av Vinnova och EU-kommissionen.
Under våren utsågs Astrid Linder också till vinnare av 2023 års WOW-pris, Woman of worth, av en jury bestående av kvinnliga motorjournalister.
Astrid Linder är överväldigad över utnämningarna.
– Jag är fortfarande lite omtumlad och glad att forskningsområdet får sådan uppmärksamhet. Det ger hela mitt arbetslag bekräftelse på att det vi gör har betydelse. Uppmärksamheten kan leda till att det är enklare att få sin röst hörd, att folk lyssnar lite mer. Jag hoppas att utnämningarna inspirerar andra att fortsätta kämpa. Mitt mål är att båda delarna av befolkningen finns representerade inom krocksäkerhet år 2030. Så är det inte nu, säger hon.
Testinstitut som EuroNCAP och dess amerikanska motsvarighet har visat intresse för att använda den kvinnliga dockan, men än så länge finns den bara på VTI:s kontor i Linköping.
– Det är fortfarande så att kvinnor löper större risk än män att skadas i trafikolyckor och än i dag saknas krockdockor som tar hänsyn till kvinnors anatomi. Men så länge det står i kraven att man ska använda en modell av en genomsnittlig man i krocktester, gör företagen inget annat. Det krävs ett tillägg av texten i regelverket som säger att även en modell av en genomsnittlig kvinna skall användas vid utvärderingen av säkerhet, berättar Astid Linder.
Hon har lett ett stort forskningsprojekt, som finansieras av EU-kommissionen, där en digital familj av modeller av en genomsnittlig man och kvinna har utformats tillsammans med krockdockorna.
– Antingen får vi möjlighet att gå vidare till nästa steg som är en certifiering av dockorna via EU-kommissionen, eller så får vi hitta en annan finansiering, säger hon.
Astrid Linder är 64 år och kommer att behöva lämna över ämnet till nästa generation, säger hon, men först vill hon göra det bästa hon kan.
– Jag har hållit på med just den här frågan sedan 1999, då jag gjorde min litteraturstudie som doktorand och tittade på skadestatistiken för pisksnärtskador. Men vi har vetat att kvinnor har sämre skydd än män sedan 60-talet. Det är en konservativ bransch, menar hon.
– Hela diskussionen är absurd. En del hävdar att krockdockan som används i dag är en genomsnittlig människa, men alla människor är inte män. Män är visserligen människor, men då accepterar man att man bortser från halva mänskligheten.
Astrid Linder är tekniker från grunden och började med att reparera kopieringsmaskiner i många år innan hon började läsa på Komvux för att komplettera till en teknisk utbildning och upptäckte intresset för matte och fysik. Hon kom därefter in på programmet Teknisk fysik på Chalmers tekniska högskola.
– En månad innan jag började på Chalmers födde jag min son. Det var en tuff tid, men jag hade stort stöd av familj och vänner. När något är roligt klarar man mycket, säger Astrid Linder.
Hon intresserade sig speciellt för partikelfysik och astronomi, men hamnade till slut som doktorand på Chalmers där krockdockan togs fram. Avhandlingen skrevs i Australien, dit hon åkte med den då 11-årige sonen och jobbade på uppdrag av General Motors. Efter ett mellanspel i England kom hon tillbaka till Australien.
– Det är två väldigt olika liv, men jag saknar människorna och har åkt tillbaka flera gånger till Melbourne. Jag har fortfarande forskningssamarbeten där, säger hon.
Det var i Australien som Astrid började testa surfing, ett intresse som vidareutvecklades till havskajak i svenska skärgården.
– Det är fantastiskt att paddla på vintern med naturen och djurlivet. Jämfört med segling är det också färre grejer att hålla koll på. Kajaken kan jag ha på biltaket.
Just nu bygger Astrid Linder faktiskt en egen havskajak, som blivit en källa för avslappning och närvaro i nuet.
Förutom att Astrid Linder är trafiksäkerhetsprofessor vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) i Göteborg är hon adjungerad professor vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg och expert i biomekanik och trafiksäkerhet.
Kommentera