Några av prylarna som fyller en robotbil

I vårt septembernummer tecknar Mikael Jägerbrand en bild av hur en framtid med robotbilar kan komma att te sig. Här är merläsning!

Dagens självkörande testbilar är ofta fyllda med tekniska prylar för flera miljoner. Det behövs massor av kameror, datorer och till och med radar för att de ska kunna ta sig fram. Vissa versioner av dagens Mercedes E-klass behöver 23 sensorer för sina förarassisterande system. Framtidens robotbilar kommer troligen att behöva ännu fler.
Här är några av de olika tekniska hjälpmedel som en självkörande bil behöver för att kunna ”se” omvärlden.

Uppkoppling mot nätet – En robotbil behöver en så detaljerad karta av vägarna att den inte får plats i en dator, den måste hela tiden laddas ner från nätet och uppdateras ofta. Robotbilar behöver därför hela tiden vara uppkopplade för att ladda ner stora mängder data. Bilen är därför utrustad med minst en 5G-uppkoppling.

3D-kameror – Bilarna behöver mängder av kameror för att kunna ”se” omgivningen. Oftast minst sex, utplacerade runt om bilen. Bilderna används sedan i en dator för att skapa en 3D-modell av omgivningen. Det här kräver inte bara dyra kameror och ännu dyrare optik, utan även snabba datorer och stora hårddiskar.

2D-kameror– I fronten på bilarna finns vanliga kameror. Bilens datorer använder framför allt de här bilderna för att identifiera fotgängare, cyklister, vägmarkeringar och vägskyltar.

Radar – Robotbilar behöver dubbla radarsensorer både i fronten och bakvagnen för att upptäcka trafiken. Det behövs både en radar med kort räckvidd, 24 GHz, och en med lång räckvidd, 77 GHz. Genom att kombinera dessa kan bilen se allt i omgivningen –  från någon centimeter bort till några hundra meter.

Lidar – Medan radar använder radiovågor för att kartlägga omvärlden så använder lidar i stället laser. En lidar fungerar ungefär som en avståndsmätare du köper i en bygghandel. Den har koll på allt inom cirka 300 meter framför bilen.

V2V-nätverk – När en datorstyrd bil råkar ut för ett problem, till exempel en hastig inbromsning för att undvika ett rådjur, så kan bilen automatiskt skicka en signal till övriga bilar i närheten. Det här fungerar ungefär som ett litet lokalt trådlöst nätverk. Fordonen utrustas därför med någon typ av sändare/mottagare, det senaste är den infraröda tekniken VLC. EU har redan reserverat  bandbredden 5 875–5 905 MHz för V2V-kommunikation.

Text Mikael Jägerbrand / Foto VTT

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade artiklar