Vi har reparerat en vattenskoter åt en man. Vid inlämnandet beställde han också en service och vi lämnade ett pris som han accepterade. När vi började reparationen visade det sig att ett tilläggsarbete behövde göras. Vi kontaktade då kunden, som är ägare av skotern, och han gav klartecken till att slutföra servicen med tilläggsarbetet.
Nu har vi blivit uppringda av kundens mamma som förklarade att sonen är 17 år och att han som omyndig inte hade rätt att godkänna tilläggsarbetet, varför familjen inte anser sig vara skyldiga att betala för tilläggsarbetet. Till saken hör att mamman var närvarande vid inlämnandet av vattenskotern. Är ägaren betalningsskyldig eller har föräldrarna rätt?
Regos
Av föräldrabalken (9 kap. 1 §) är den som är under 18 år omyndig och får därmed inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser. Undantag finns dock för underårig som fyllt 16 år och själv får råda över vad som förvärvats genom eget arbete. Är det så att sonen enligt undantaget själv har köpt skotern med pengar från egen lön (vilket kanske inte är troligt) så är han fullt ut betalningsansvarig!
Samtycke kan även lämnas av förmyndaren, ursprungligt eller i efterhand, och den omyndige kan då företa bindande rättshandlingar. I praxis har det emellertid inte alltid krävts ett verkligt, uttryckligt, samtycke från förmyndarens sida, utan räckt att förmyndaren har gjort det möjligt för den omyndige att uppträda så att det sett ut som om han eller hon haft tillåtelse.
Första frågan är vem som egentligen är beställare av arbetet. Här var bevisligen mamman med vid inlämnandet. Är det sonen som står som beställare på arbetsordern, så är det bevisligen så att mamman i sonens närvaro har gett den omyndige sonen tillåtelse/möjlighet att beställa arbetet.
I och med det föreligger ett samtycke från föräldern att reparationen skulle utföras. Frågan är då om samtycket även omfattade att sonen fick godkänna nödvändigt tilläggsarbete (vilket ni på ett korrekt sätt enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser kontaktade kunden/sonen om).
Eftersom mamman godkände att det ursprungliga arbetet påbörjades, talar det mesta, enligt min bedömning för att sonen hade tillåtelse att godkänna nödvändiga tilläggs-arbeten som uppkom vid servicen.
Om det var så att ni, enligt föräldrabalken, borde ha inhämtat mammans godkännande för tilläggsarbetet (inte alls tvärsäkert) föreskriver lagen att den underårige ändå är skyldig att betala för den nytta (i det här fallet tilläggsarbetet) inneburit.
I så fall skulle en rimlig lösning, enligt mitt förmenande, kunna vara att sonen betalar för cirka 75 procent av tilläggsarbetet som uppkom i efterhand.
David Norrbohm