En äldre man köpte en ny Citroën C3 1,6 HDI av oss för ett och ett halvt år sedan. Han kör inte mer än cirka 800 mil per år. När det var dags för årsservice påtalade han ”slöseriet” att serva en bil med så lite på mätaren när fabrikens serviceintervall är 2 500 mil eller var tolfte månad.
Hur som helst kom mannen in igen i påskas med anmärkningen att bilen plötsligt blivit slö. Vi tog in bilen på diagnos med provkörning och allt som hör till, men kunde bara hitta att intermittenta felkoder varit på besök. Vi lämnade ut bilen med en förklaring om att det inte alltid går att ställa en säker diagnos. Cittraägaren godtog det och körde i väg. Veckan efter var det samma sak igen. Felsökning och diagnos med intermittenta fel. Denna gång fick jag prata lite längre med bilägaren som åkte hem efter min förklaring.
Tyvärr upprepades detta under våren och sommaren. I slutet av augusti hade hans bil varit hos oss inte mindre än tio gånger. Vi hade naturligtvis en tät kommunikation med fabriken. Till slut fick vi order om att byta växellådan, vilket vi gjorde. För en tid sedan kom det ett krav på cirka 3 500 kronor från bilägaren som ville ha ersättning för förlorad arbetsinkomst med 1 500 kronor och milersättning för 104 mil (egen körning vid fyra tillfällen, skjuts tre gånger samt körning med vår lånebil tre gånger). Han hade dessutom mage att tänka sig att få en extraljusramp utan kostnad monterad vid nästa service som alternativ. Vad är det som gäller?
Linus, verkstadschef,
Västra Götaland
Detta är praxis: Ersättning för körning till och från verkstad med egen bil ersätts med 18:50 per mil. Om konsumenten har fått skjuts får hon eller han dela med sig till chauffören. Har kunden lånat bil av er har ni egentligen rätt att ta ut en ersättning motsvarande normal värdeminskning och servicekostnad per mil, inklusive bränslekostnader till och från verkstad. När det gäller förlorad arbetsinkomst ska intyg från arbetsgivare visas upp … vilket sällan sker.
Joachim Due-Boje
