I nästan 50 år har Raimo Kaasalainen reparerat bilar på samma verkstad i Bromma. Nu har han fyllt 65, men vill inte sluta jobba.
Våren 1974 pryade Raimo Kaasalainen en vecka på Bromma bil & motor. I juni samma år tog han studenten.
– Jag slutade skolan en fredag och gick ner till Bromma bil & motor på måndagen, och frågade om jag kunde få jobba där. ”Du kan ta på dig en overall och börja”, sade de. Jag hade inte en slant på fickan, jag hade ju bara tänkt fråga om jobb, och var inte beredd på att börja direkt. Jag vågade inte fråga arbetskamraterna om att låna pengar till lunch så jag var hungrig hela dagen, det minns jag fortfarande. Det var min första kontakt med arbetslivet och på den vägen är det.
Sedan dess har han jobbat kvar som bilmekaniker på samma ställe, under flera olika ägare. Första ägaren Gustavsson hade bilförsäljning, verkstad, elverkstad och reservdelar. När han dog köpte Raimo Kaasalainens chef Janne Gredemyr verkstadsdelen medan bilförsäljningen gick till Henry Melin, som satsade på BMW och så småningom byggde nytt i Danderyd. I Bromma fortsatte man med Janne som ägare till verkstaden fram till 2014, då Mickael Persson med Min Bil köpte verksamheten. Under åren har ett flertal märken passerat Raimos händer.
– Från början hade vi tvåtaktare från DKW, de bytte senare namn till Audi. Sedan hade vi Simca, som blev Talbot och utnämndes av Teknikens värld till årets bil, jag tror det var 1977. Sedan hade vi Mercedes. 1982 kom Subaru in i bilden, det var ett helt nytt märke för Sverige och det är vad jag har ägnat mig åt alla år sedan dess. Vi har också Hyundai, Honda och Rover, men dem har jag sluppit.
Yrket och tekniken har förändrats otroligt mycket på dessa 47 år, säger han.
– Förr reparerade man i mycket större utsträckning, man lagade trasiga startmotorer. I dag är det inte lönt att reparera utan man byter ut. Innan datorerna fanns kunde man inte läsa av felkoder utan man fick själv lista ut vad det var för fel. Det var svårt när kunder kom in med fel som bara uppstod ibland. Nu är det ju lätt att gå in med datorn och läsa av. Samtidigt är det avancerat med all elektronik och betydligt större krav på mekaniker i dag. Vi hade en särskild verkstad för elfel där det jobbade specialister, men i dag skall alla kunna sådant som de kunde, och mycket mer.
Ibland har Raimo Kaasalainen funderat på vad han håller på med, säger han. Han har tillbringat hela sitt yrkesliv på samma ställe, och det hade kanske varit kul att prova något annat. Kroppen är sliten, han har värk i axlar, armar och rygg. Vissa dagar är det ganska illa, men de yngre kamraterna på firman avlastar honom med de tyngsta jobben, som däck.
Han försöker också hålla igång med motocross, maraton och cykling; han cyklar från hemmet i Solna till jobbet varje dag året runt, oavsett väder. Tack vare det har kroppen ändå hållit hyfsat trots att jobbet har varit tungt och påfrestande.
– Men jag kan inte säga att jag ångrar mitt yrkesliv. Jag har inte varit arbetslös en enda dag och jag ser många fördelar med att vara händig. Jag kan hantera olika verktyg och vågar sätta upp en hylla eller snickra på fritidshuset.
Det är också något som har förändrats sedan han var ung; han tycker sig se att dagens unga inte alls meckar med cyklar och mopeder som hans egen generation gjorde, än mindre med bilar.
I oktober fyllde Raimo Kaasalainen 65 och firades ordentligt med tårta och personligt brev från Subaru, men han planerar inte att gå i pension riktigt än. Kanske blir det 50 år jämnt på firman? Hur som helst har han ett långt yrkesliv att se tillbaka på.
–När jag började var jag yngst, nu är jag äldst. Det känns lite underligt.
Namn: Raimo Kaasalainen
Bor: Solna
Familj: Sambo, 19-årig dotter, hund
Kör: Honda, men jag hade gärna köpt en Subaru om jag hade haft råd
Foto Peter Knutson
