I somras bilsemestrade jag och familjen för första gången med elbil. Vi fick låna en bra och stadig bil med rejäl räckvidd och möjlighet till snabbladdning. Vi packade in oss i bilen och for norrut.
Väl hemma, 250 mil senare, kan jag konstatera ett par saker:
*Det blir klart billigare med elbil, trots elpriset och trots att gratisladd blir allt mer sällsynt (men det finns här och där, tack OKQ8 Ljusdal). Vi kom undan med totalt 500 kronor, att jämföra med cirka 4 000 som bensin skulle ha kostat för samma sträcka.
*Laddföretagen måste skärpa sig. Allt för många, från stora aktörer till små uppstickare, reserverar flera hundralappar från ens kort vid laddning, och betalar ibland inte tillbaka det alls (inte tack, Eon, som drar 200 kronor från kortet så fort den reserverade summan understiger 100 kronor). Andra skyller på banken och påstår att den behöver fyra veckor för att betala tillbaka det reserverade beloppet. Om man då nyttjar fem, sex laddföretag som håller på med sådant oskick kan det bli åtskilliga tusenlappar som lånas ut kostnadsfritt till laddbolagen. Än värre är att man kanske inte kommer att anlita just detta laddföretag igen, det kanske var en lokal aktör på en ort dit man aldrig återvänder, men ändå skall företaget ha ett par av mina hundralappar för all framtid.
*Appfloran måste rensas, stenhårt. Inför och under vår resa tvingades jag ladda ner tio olika appar, skapa konto på dem alla, uppge mitt kortnummer till alla, sedan hitta rätt app, stå och knappa på mobilen vid laddstolpen, kanske i mörker eller regn. Ibland har man inte just den appen och måste hoppas på stadig täckning så man kan ladda ner den rätta appen och skriva in alla kortuppgifter ännu en gång. Ofta har man appen men det hänger sig, kortet fungerar plötsligt inte, man loggas ut och måste börja om, ibland kommer man igenom alla knappval men då funkar inte stolpen och man måste göra om hela proceduren. Föga användarvänligt och extremt irriterande.
*Det råder inte riktigt så stor brist på laddplatser som påstås i debatten. Under de 250 milen i laddglesa trakter i norra Sverige, var det bara en gång som vi fick stå i kö och vänta på laddning. Alla andra gånger fanns lediga platser, och räckvidden sjönk aldrig obehagligt lågt. Visst krävs att man vet var nästa laddstolpe finns men det var lättare att resa så här än jag trodde.
*Bensinmackarna borde se den enorma potentialen i laddkunderna. Under den halvtimme det tar att ladda vill man fika, få undfägnad, handla godis, köpa en tidning … här finns stora inkomstmöjligheter och att inte varje mack har ett par laddplatser är ett mysterium. Bilhandlarna verkar däremot ha förstått detta och investerat i egna laddstolpar, smart.
*Elbilar (liksom fossilbilar) slukar stora resurser när de byggs, särskilt batteriframställningen är ett mörkt kapitel. Men lokalt smutsar elbilen inte ner, så man kan ändå bilsemestra med hyfsat gott samvete. Det gör vi gärna om.
Hva med svevestøv og vegslitarsje? bilen veier jo 6-1100 kg mere en en fosilbil. I dag er det like dyrt å kjøre El som fosilbil med de høye strømprisene. Hva med folkehelsen – flere hamburgere og cola og goodis….